You've been glarsed!

LEK 666

2011-07-01T12:05:00.000+02:00

Jag mötte en bil förut med registreringsnummer LEK 666. "I ain't gon' play no games with you Satan" skrek jag samtidigt som jag med ett välriktat karateslag krossade bilens bakruta. Föraren av bilen tvärnitade, vände sig om och sneglade ut genom den krossade rutan och sa: "You just did my friend, you just did".

Nåja, första meningen var ju i alla fall sann.

Tår och politik

2011-06-12T09:43:00.000+02:00

OK, jag funderade på en sak här om dagen. Varför har mellantårna inga officiella namn? Faktum är att jag inte kan komma på nånting annat här i världen som inte heter nånting. Till och med till synes helt onödiga saker har ju blivit namngivna som t.ex. dammråttor och George Bush.

Heroin

2011-06-06T12:47:00.000+02:00

En ny kärlek har kommit in i hans liv. Hennes namn är Heroin och denna gången är det verkligen tills döden skiljer dem åt. Hon kräver stora mängder pengar och tid av honom. "Needy girl" är ett uttryck han hört nånstans som stämmer bra in på henne. Han vet att det är ett destruktivt förhållande, men kärleken är blind.

Ni som väntar på ett lyckligt slut kan sluta läsa nu.

Fis

2011-06-04T15:08:00.000+02:00

Jag fiser en ljud- och luktfri fis. Ingen omkring mig märker att det inte luktar nåt så jag utbrister: "Utsäkta, men märker ni inte att det inte luktar nåt?". Ingen reaktion. Konstiga blickar på sin höjd. "Alltså det luktar ju ingenting, märker ni inte det?", upprepar jag och sniffar överdrivet omkring mig. "Nej, det luktar inte och vi hörde sig första gången" svarar nu en man lite längre bort. "Och jag som trodde den var ljudfri" tänker jag och rodnar.

Ekorr'n goes mental

2011-01-05T15:38:00.000+01:00

- Du säger att du har svårt att minnas händelserna i fråga men jag vill ändå att du gör ett försök att återge dem så noggrant du bara kan.

- Okej, jag ska försöka. Det började med att jag satt i granen, skulle skala kottar. Fick jag höra barnen, då fick jag så bråttom. Hoppade jag från tallegren...

- Ursäkta, nyss sa du gran...

- Ja, förlåt, granegren menade jag ju såklart. Ja, i alla fall, sen stötte jag mitt lilla ben och den långa ludna svansen. Då sprang jag hem till mamma...

- Förlåt att jag avbryter igen, men var bor hon?

- På den gröna ängen.

- OK, tack.

- Där fick jag med det samma krypa ner i sängen. Beska piller fick jag då och sen minns jag inget mer fram till nästan två dygn senare då jag vaknade upp i en glänta på andra sidan skogen, utan ett hår på kroppen, med en badboll fasttejpad på ryggen och med orden "Jag älskar sniglar" tatuerat över bröstet.

TMNO

2010-09-14T17:14:00.001+02:00

Teenage Mutant Ninja Oyster,
Teenage Mutant Ninja Oyster,
Heroes in a half shell
Oyster Power!!!!

Prequel to the Bible

2010-09-06T09:42:00.000+02:00

På förra stället hade Guds idéer blivit totalt utskrattade. "Hur ska du göra med dem som bor på undersidan då? De kommer ju ramla av fattar du väl." hade man sagt. Detta problem hade han visserligen inte löst men å andra sidan skulle han ju, till att börja med, bara ha två människor boende på en mycket begränsad yta, så dem skulle han ju naturligtvis placera på ovansidan av globen. Han skulle även placera ut en massa träd att hålla sig i ifall det skulle visa sig att det lutar lite. Skulle han en dag vilja expandera befolkningsmängden får han helt enkelt lösa det problemet då.
Nu sitter han i alla fall på sin nya hemort, långt ute i ingenstans, bokstavligt talat. Det är kolsvart, kallt och ensamt. Men Gud är allt annat än nedstämd, för imorgon drar han igång sitt "sjudagarsprojekt". Han famlar sig fram genom mörkret och når till slut sin säng där han ligger vaken i flera timmar innan han slutligen somnar.

Under första dagen av projektet kommer han för övrigt fråga sig själv varför han inte började med att skapa ljuset. Allting blev ju så mycket enklare då.

Jag kan flyga, jag är inte rädd

2010-08-12T10:35:00.001+02:00

"Vill du flyga över Atlanten?" var frågan jag fick, med tillägget "...helt utan flygfarkost".
Att människan inte kan flyga var ett faktum jag bortsåg ifrån då jag åtog mig detta uppdrag.
Med flaxande armar och med näsa i jord hade jag legat i aderton minuter då jag insåg att detta nog ej kommer att fungera.
Det kom det ej heller att göra.

Rock your socks off!

2010-07-19T19:12:00.000+02:00

Kyle Gass, member of rock band "Tenacious D":

The most rocking, least rocker looking rocker alive.

Ett minne blott

2010-04-28T21:09:00.001+02:00

- Glöm inte detta nu.

- Glömma? Jag? Jag har ju minne som en jäkla elefant.

- Jaha. Då kommer du kanske ihåg när vi jobbade för Överste Hathi och hjälpte den där grabben, vad han nu hette.

- Va? Nu förstår jag ingenting.

- Mowgli! Ja, så hette han ju.

- Vad fasen snackar du om egentligen?

- Minne som en elefant säger du va? En förbannad lögnare är vad du är.

At the doctor's office

2010-04-22T09:44:00.000+02:00

- So, what seems to be the problem Ma'am?

- I keep bleedin', I keep, keep bleedin' love...

- Ehm...

- ...you cut me open and I keep bleedin', I keep, keep bleedin' loooooo...

- Eh...

- ...OoooOOOOOOoooOOOOOOOO...

- SECURITY!!

Corporal Maloney

2010-04-21T22:59:00.001+02:00

- Good morning Sir. I'm sorry to inform you that Corporal Maloney didn't make it.

- Didn't make what, Sergeant Bayridge?

- It... Sir.

- OK, so who made it then?

- Made what Sir?

- It!

- Oh, I think you misunderstood me Sir. What I was trying to tell you was that Corporal Maloney is dead, Sir.

- OK, then please explain to me how he can make something if he's dead.

- But, Sir, he didn't... Sir.

- Ah! I see. Well I'm glad we straightened that out. Thank you Sergeant Bayridge.

- Thank you Sir.

- As you were, Sergeant Bayridge.

- How was I, Sir?

Intervju med Horace Engdahl

2010-03-30T21:24:00.000+02:00

- Tjenare Horace Engdahl, tack för att du ville komma på denna lilla intervju.

- God middag min herre. Angenämt.

- Det samma, det samma. Jag tänkte inleda med några frågor om svenska språket...

- Spörsmål om Svea Rikes modersmål, var god fortsätt.

- ...ja, just det... tack... jo, jag undrade lite hur det kom sig att du hamnade där du är idag, i Svenska Akademin alltså.

- En fråga av ytterst delikat karaktär. Det förefaller dock mäkta uppenbart att jag begåvats med färdigheter utom denna värld gällande det talade och det skrivna ordet. Vidare anser jag att var man och kvinna förtjänar den plats de besitter, oavsett valt tillvägagångssätt. Om du icke har fler frågor att tillgå ber jag, ytterst ödmjukt, om tillåtelse att uppsöka närmsta bekvämlighetsinrättning, helst innan situationen blir allt för prekär.

- Ja, herregud, varsågod. Jag var nog nöjd så tror jag. Tack för ditt deltagande.

- Jag säger adjö och avslutar med orden: "Acta est fabula, plaudite!"

- ...mmm. OK, hejdå Horace.

Möbler

2010-03-27T15:31:00.001+01:00

"Pallen", en film om små stolar utan ryggstöd var en enorm succé. Nu kommer äntligen den efterlängtade uppföljaren.

Smaklig måltid

2010-03-21T00:08:00.000+01:00

Thaimat in i minsta detalj.

????

2010-03-12T17:54:00.000+01:00

Lika barn leka jäst.

Förhistorisk tragikomik

2010-03-06T20:03:00.000+01:00

Dino är brachiosaurus. Han sitter på sin favoritkulle tillsammans med några goda vänner och blickar ut mot horisonten. De avnjuter vad som kommer att bli deras sista solnedgång. När den sista ljusstrimman försvinner bakom bergen lyser himlen bakom dem upp av ett annat enormt eldklot. Dino vänder sig om och utbrister vad som kommer att bli hans sista ord:

- Kolla grabbar, instant replay!

Avancerad ordlek

2010-03-05T18:42:00.000+01:00

Denna videosnutt har jag publicerat på en massa ställen, men jag är så oerhört stolt över den att jag även måste ha med den här. Skådespelar gör jag och min bror.

Grattis Tomas på 70-årsdagen!

2010-02-26T21:32:00.000+01:00

Tomas Ledin har nu hunnit bli hela 70 år gammal och har precis gått upp på scenen för att ta emot galans "lifetime achievement award". Han torkar tårarna ur ögonen och inleder sitt tacktal:

- Först och främst vill jag tacka mina fans som orkat hänga i så här länge. Jag menar, 50 år, det är ju en evighet. Sen vill jag även tacka...

Och sen avbryter hon honom med sitt underbara leende.

Modifierad ordvits

2010-02-14T17:11:00.001+01:00

Två tomater går över en väg. Plötsligt blir den ena tomaten överkörd av en bil. Den andra tomaten springer panikslagen fram till sin vän och skriker förtvivlat hans namn medan han förgäves påbörjar hjärt-, lungräddning på sin livlöse kamrat. Samtidigt lyckas han fippla fram sin mobiltelefon och slå 113 till tomatlarmcentralen. Det dröjer hela 15 minuter innan ambulansen når fram och vid det här laget är den överkörda tomaten utom all räddning.
Dagen efter är det enda spåret från olyckan en intorkad ketchupfläck mitt på vägen.

Bild från tomatens begravning. Till höger ser vi hans tre syskon samt hans far "Löken".

Bollen är rund

2010-02-09T11:47:00.000+01:00

Kolmårdens BK hade inte vunnit en match på över sex år när de plötsligt tog tre poäng mot Orust IS, på walk over.

"Visst, det är tre poäng, men vi har svårt att känna någon större glädje när vi vann på detta sätt." säger lagkapten Tarzan till Sportbladet Extra.

Ramsor från min barndom

2010-02-02T21:11:00.000+01:00

Jag kom att tänka på en sak idag. Alla dessa ramsor av olika slag som förekom i olika sammanhang när man var liten. Jag kom fram till att de ofta var rätt dåliga. Visst, man var ung och inte lika smart som idag men, jag menar, nån måtta får det väl vara på dåligheterna. Två exempel dök upp i skallen min. Den första kan bara användas för att reta folk med namnet Anna och lyder som följer:

"Anna Panna stekte fläsk 1986"

En av huvudreglerna när det gäller ramsor är att de ska rimma och inte ens detta lyckas denna med. Jag tycker man kunde varit lite mer kreativ, det finns ju flera ord som rimmar på fläsk. (OBS! Det var bara ett sammanträffande att jag precis skrev rimma och fläsk i samma mening.) Med lite fantasi kunde ramsan sett ut ungefär såhär:

"Anna Panna stekte fläsk. Därtill åtnjöt hon en läsk"

Den andra ramsan som dök upp i mitt huvud var en som jag förknippar med bästa trean i bandy som vi (Gösslunda skola) för övrig vann om jag inte minns fel. Den lyder som följer:

"Gösslunda är bäst, ingen protest. Protesten försvann, Gösslunda vann."

Egentligen är väl en kommentar på denna ramsa onödig. Jag tror faktiskt att jag retade mig på den redan som liten för det krävs ju inget geni för att förstå att en protest som inte finns inte kan försvinna. En enkel ändring skulle göra ramsan mer logisk:

"Gösslunda är bäst, mången protest. Protesterna försvann, Gösslunda vann."

Tack för idag, slut för idag. (Även detta en slags ramsa, men där har jag inget att anmärka på.)

Beck

2010-02-01T22:04:00.001+01:00

Brandbilen som försvann.

Hästpojkarna

2010-02-01T19:06:00.001+01:00

Lika barn leka häst.

Miljövänlig humor

2010-01-29T21:27:00.000+01:00

Jag har stannat i växten!

Moloko!

2010-01-23T17:00:00.001+01:00

Gör som Alex! Drick mjölk!
Som mjöl fast med ett "K" på slutet och mycket, mycket blötare.

"A drink best served chilled" skriver Vanity Fair om den nya revolutionerande drycken.

Right back at ya!

2010-01-21T15:58:00.000+01:00

Ferdinands ena horn missade den förvånade matadorens högra stortå med knappt tre centimeter. Effekten av denna avledande manöver blev att matadoren frös fast i marken av fasa stirrandes ner på sin högra fot. Ferdinand for vidare genom luften i en graciös volt och landade på bakbenen bakom den stela människan med numera blöta byxben. Vad som sedan utspelade sig var så grafiskt motbjudande att det inte bör uttryckas i ord, men matadorens skador kunde efteråt liknas som de vid en allvarlig trafikolycka mellan en cyklist och en långtradare.

Ferdinand, som i allt tumult lyckades ta sig ut ur arenan har efter händelsen synts till ett flertal gånger, då med ett entourage av vackra kvigor i släptåg.

Chicago

2010-01-18T16:37:00.001+01:00

Han stod utanför banken, redo att gå in när han plötsligt påbörjade en inre konversation med sig själv:

- Är det här verkligen en så bra idé?
- Vaddå?
- Att råna en bank. Jag har nog inte riktigt förstått varför.
- Pengar såklart.
- Men du har ju pengar, du har ju precis fått ett nytt högavlönat jobb på riksgäldskontoret.
- Jo, men jag kände att jag ville ha lite extra, som en säkerhet liksom.
- Och då rånar du en bank... känns det säkert?
- Nja, kanske inte, men det är en risk jag är villig att ta.
- OK, men tror du dina tre barn är villiga att ta den risken, att kanske inte få träffa sin far på väldigt länge?
- Hmm, så långt har jag nog inte tänkt.
- Jag tycker inte detta känns genomtänkt över huvud taget.
- Men nu har jag ju åkt ända till Chicago för detta, jag kan ju inte gärna banga nu.
- Kan du väl. Gå in på banken, som en vanlig laglig medborgare, ta ut lite pengar och ta semester i några dagar, det behöver du nog.
- Du kanske har rätt.
- Klart jag har, kom nu så går vi.
- Men du...
- Ja.
- Det är nog bäst jag lämnar clownmasken utanför va?
- Det är nog bäst.

Den sista färden

2010-01-16T12:34:00.000+01:00

Antingen var det vägen som svängde för snävt eller så var hastigheten för hög. Nu fortsatte färden i alla fall rakt in i skogen.

Björk, gran, tall.

Som den obotliga botanist han var kunde han inte låta bli att notera de träslag som ven förbi hans huvud decimeter respektive centimeter från hans huvud.

Ek!

Mörker.

Booth

2010-01-14T20:04:00.000+01:00

Även fast John Wilkes Booth bara hade dåliga erfarenheter från tidigare teaterbesök så infann sig en känsla av förväntan i hans kropp där han stod utan för Göta Lejon och spanade upp mot de upplysta bokstäverna som bildade orden High, School och Musical. "Kevin Borg är ju ändå en jäkel på att sjunga" tänkte han och log för sig själv. Han dubbelkollade att pistolen var osäkrad och gick sedan in genom teaterentrén.

"Nu är du snäll och går härifrån" skriker Lincolns svåger till Booth.

Hannover betyder baksmälla på tyska.

2010-01-13T10:59:00.000+01:00

"Nu gör jag slag i saken och seglar till Hannover" fullkomligt skriker butiksbiträdet Fjodor i örat på sin kollega Lars som är i full färd att låsa butiken för dagen. Lars faller ihop på golvet av smärtan när trumhinnan brister medan Fjodor glatt skuttar ut på parkeringen, berusad av glädje.
"Den blir äntligen av, resan till Hannover, drömmarnas skådeplats."

Jag ber om ursäkt för fotots dåliga kvalitet, men tiden var knapp så jag fick åka ner och knäppa första bästa skylt.

Krig är människans påfund.

2010-01-10T17:57:00.000+01:00

En karavan av stridsvagnar får marken att skälva när de rullar fram längs stadens paradgata. I en lövhög en bit bort vaknar en snigel till av vibrationerna. "Löv" tänker den och somnar om.

Grodan

2010-01-10T12:19:00.000+01:00

Lille Ansgar, fem år, sitter och stirrar ner på sina vita, numera rödprickiga skor och hans näsa värker fortfarande från den kraftiga smällen. Han befinner sig vid sandlådan mitt på tomten till det medelstora boningshuset han kallar sitt hem. Längs uppfarten kommer en röd Volvo rullandes för att bromsa in framför garageporten. Ut ur Volvon, som trots att det var långt in i maj fortfarande hade vinterdäck på, kliver Ansgars mor. Hon får genast syn på sin son sittandes vid sandlådan och när hon märker att allt inte står rätt till går hon med raska steg mot honom. Väl framme frågar hon vad som är fel, varpå Ansgar svarar: ”Den där jävla grodan förtjänar inte att leva”, samtidigt som han pekar mot en tom trädgårdsstol intill. ”M-men vad säger du?” stammar Ansgars mamma fram. ”Han borde fanimej skjutas” fortsätter pojken och stirrar på sin mor, som ser alldeles chockad ut. Ansgar övergår från att prata relativt lugnt till att skrika: ”Skjut honom då mamma, skjut honom”. Den stackars kvinnan rycker till och av en ren reflex lyfter hon handen, formar pekfinger och tumme till en pistol, riktar den mot den tomma stolen och säger: ”Pang!”. ”Det var fanimej på tiden” vrålar den unge mannen och torkar blodet från näsan med tröjärmen. ”Nu är du nöjd!” frågar Ansgars mamma medan hon långsamt sänker handen. ”Det var väl ingen fråga?” säger Ansgar, ”Nej, förlåt, jag skrev fel” säger jag, lägger ifrån mig pennan och går för att hämta posten.

OBS! Sandlådan på bilden har inte skrivit brevet.

Vad är detta?

2010-01-09T13:05:00.000+01:00

Jag har sedan en tid tillbaka haft en filmblogg där jag främst publicerat filmrecensioner. På sistone har lusten att knåpa ihop dessa recensioner svalnat, vilket trogna följare (om det finns några) säkert har märkt. Förklaringen är väl att det började kännas mer som en uppgift än en hobby och kanske till och med att det förstörde filmupplevelserna lite då jag ibland kom på mig själv med att sitta och komponera ihop en recension i huvudet medan jag tittade på en film. Framtiden får helt enkelt utvisa filmgurra.blogspot.coms öde.

De där trogna blogg-följarna jag nämnde förut har säkert också märkt att det ibland dykt upp andra inlägg som inte alls har nåt med film att göra. Jag kallar dem mininoveller även fast de säkert är för korta för att ens få kallas det. Det är dessa inlägg jag kommer fokusera på i denna blogg.

För att få fart på min nya blogg inleder jag med att lägga upp några kortisar som redan huserat ute i cyberrymden, några på min förra blogg och några på facebook. En av dem följer nedan och resten med jämna mellanrum under nästkommande dygn.

There's no fighting in the War Room

- Att dina soldater är starkare än mina rör mig inte i ryg...

De två generalerna stod pannben mot pannben och vrålade fram samma mening i munnen på varandra. När bokstaven "Y" nåddes möttes deras läppar som i en oundviklig kyss och en öronbedövande tystnad sänkte sig över dem. De tog ett steg tillbaka och deras ansikten rosades. Sju evighetslånga sekunder kröp fram innan en av generalernas spruckna stämma bröt tystnaden.

- Du får Polen om du inte nämner det här för någon.